Emil del tre: Fostervattenprov och väntan på beskedet

Såklart väntade jag till dagen innan fostervattenprovet för att köpa hibiscrub, men det var slut på apoteket, samt på flera apotek i närheten. Vi den här tiden orkade jag inte göra någonting, det var därför jag inte orkat ta mig för att köpa det innan. Jag gick då ner till apoteket på Danderyds Sjukhus, där fanns det hibiscrub. Tvättade mig på kvällen innan och morgonen den 27/11-12. Jag var supernoga, ville inte riskera att minsta lilla bakterie skulle komma in till Dig!

 

 

Tisdag 27/11-12. Då var det dags för fostervattenprovet, något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Lång nål, spännde och sved mycket i magen en liten stund, annars gick det bra. Din pappa vågade inte titta när de skulle ta provet. Han satt bredvid mig och tittade på Dig på ultraljudskärmen och på mig istället, han ville absolut inte titta på nålen. Din pappa var väldigt imponerad av att jag bara låg där, inte blev nervös, men det ända jag var nervös över var att Du inte skulle överleva denna resa! Spännde även i magen efteråt. Ditt huvud var nu 8 dagar för litet för Din ålder. Kändes lite bra att Du växt på Dig 3 dagar på endast 8 dagar! Gav lite hopp. Niklas var med på fostervattenprovet och tog ledigt från jobbet på kvällen. Inga lyft eller anstränga magmusklerna första två dagarna, om det läcker fostervatten ska man ta det lugnare under fler dagar. Vi fick reda på att sannolikheten nu var 50% att Du hade en kromosomavvikelse. Vilken hemsk siffra. Läkaren berättade även idag att om det inte är någon kromosomavvikelse och istället ett navelbråck så blir det planerat kejsarsnitt på Karolinska Sjukhuset och operation för Dig. Om det är en kromosomavvikelse så är det med största sannolikhet Downs Syndrom, läkaren nämnde några andra, som jag knappt kommer ihåg, men på honom lät det som att det är Downs Syndrom om det är något, eftersom de andra kromosomavvikelserna är så ovanliga. Anledningen att han nämde de andra var att Niklas frågade vad det annars kan vara för kromosomavvikelser. Annars hade läkaren inte nämnt dem.  

 

 

Läckte lite fostervatten på dagen. På kvällen var vi på lussebak och middag hos Din morbror och S, helt plötsligt läckte det mycket fostervatten, som läkaren hade sagt kunde hända, tydligen inget tecken på missfall. Jag sprang hem (vi bor 20 meter ifrån varandra) stod i duschen och grät medans det rann fostervatten. Det läckte mycket och länge så vi ringde gynakuten, de rekommenderade vila. Jag var så ledsen, jag tänkte "nu kommer Du inte klara Dig! Nu kommer Du försvinna från mig, bara för att jag gjorde fostervattenprovet!" Efter fostervattenprovet läste jag mina favorit dikter för Dig varje dag! Hoppades på att det inte var någon kromosomavvikelse.

 


Enligt läkaren skulle vi få reda på torsdagen eller fredagen via telefonsamtal OM Du hade en kromosomavvikelse, kanske till och med hinna få ett brev på fredagen om Du inte hade en kromosomavvikelse. Vi väntade och väntade vid telefonen, på brevbäraren. Varje gång telefonen lät, så fick jag en klump i magen. På fredagen hade vi inte fått något svar. Jag åkte upp till Din mormor och morfar i Norrtälje under helgen, eftersom Niklas jobbade hela helgen. Niklas kom till Norrtälje på söndagen och vi bakade lussebullar, pepparkakor och ett jättefint pepparkakshus. Då var jag en orolig gravid tjej, men Du levde i alla fall i min mage då. ❤ ❤ ❤ 

 

 

På måndagen 3/12-12 kom inget brev, telefonsamtalet trodde vi att vi borde få innan 17.00 så efter klockan fem slappnade jag av lite. Niklas åkte in till stan för att gå på bio med sina arbetskamrater, jag var så ledsen att han åkte iväg. Jag vet inte om det var för att jag innerst inne visste att det var något ”fel”. Måndagen den 3 december 2012 klockan 17.58, ensam hemma får jag ett samtal från hemligt nummer, tror och HOPPAS att det är från min mormor som också har hemligt nummer, men tyvärr var det ett samtal från läkaren på Läkarhuset Odenplan. Fick då reda på att Du hade en kromosomavvikelse, trisomi 18, Edwards Syndrom. Läkaren förklarade i korthet vad det innebär, att Du inte är livsduglig, det är inget man vill höra om sitt barn! Att Du inte skulle kunna överleva i mer än ca 2-3 månader efter födseln, OM Du ens skulle klara av hela graviditeten. Det är även vanligt att barn med trisomi 18 dör under förlossningen, får de inte orkar med de starka värkarna. Även vanligt att man får ett tidigt missfall eftersom barn med trisomi 18 inte är så starka. Läkaren ville prata lite mer med oss, så han skulle ringa upp efter en stund så Niklas skulle hinna komma hem. Jag ringde Niklas och berättade, sen ringde jag Din mormor och morfar, jag grät så mycket att det gjorde ont i ögonen, det kändes som att de skulle pressas ut. S kom hem till mig direkt, kramade mig länge...Sen kom Niklas och Din morbror... Läkaren ringde tillbaka efter ca 1 timme och pratade med oss. Han tyckte vi skulle smälta all information till dagen därpå, så skulle han ringa upp igen på tisdagen 4/12-12. Din mrobror och S bjöd på mat, orkade knappt äta nått.

 

 

Tisdag 4/12-12. Vi väntade hela dagen på samtalet, han ringde sent på eftermiddagen och han hade bokat in en tid för läkarbesök och avbrytande av graviditeten. Han frågade först, hur vi hade funderat och jag sa ”vi har väl inte något val?” och han sa typ ”nej”. Såklart vi hade ett val, jag hade kunnat totalvägrat, men för Ditt bästa blev det så här. Kändes konstigt att han redan hade bokat in avbrytandet, men det var väl det enda rätta? Eller? 
 
 
Fem veckors väntan på svar! Det tog totalt fem veckor innan vi fick svar på vad Du drabbats av. Sen tog det 1 vecka till innan Du föddes! 
Den tiden av oro och väntan har varit mycket psykiskt påfrestande. 
 
 
Tänk att Du drabbats av det otänkbara, av det mycket ovanliga. Trisomi 18 kan drabba alla, det har inget med föräldrarnas ålder att göra. Men risken att drabbas är väldigt liten, minimal. Men vi blev utvalda att få Dig Emil! Vi är så stolta över Dig! Men om jag kunde ändra, så önskar jag såklart att Du inte drabbats av det och att Du fick leva och växa Dig stor! 
 
 
På socialstyrelsens hemsida kan man läsa mer fakta om trisomi 18. 
 
 
År 2009 fick 350 barn diagnosen Downs Syndrom och 81 barn diagnosen Edwards Syndrom. Så Edwards Syndrom är en mycket ovanlig diagnos. 
 
 
Dagen Du föddes och jag fick hålla Dig var det finaste och vackraste jag någonsin gjort! Du var den vackraste jag sett!! Du låg alldeles stilla, såg ut som Du sov, så fridfullt! Men Du var död! Det var inte så det skulle bli! Världen är så orättvis! Att Du inte fick en chans på denna jord! 
 
 
Jag skriver mer om dagen Du föddes i ett senare inlägg. 
 
 
Mamma och Pappa Älskar Dig! 
 
❤ ❤ 
 
 
 
Ditt namn vid barnkullen, Danderyds Kyrka. 
Kommentarer
Anna Sandström

Fina Malin.
Jag tror också ni blev utvalda att få just ert fina barn. Den vackraste gåvan!

När vi låg på sjukhuset kom en BM förbi vårt rum och kollade hur jag mådde. Vi talade då en kort stund om just det här med att få sjuka barn. Hon hade en tanke om att det sitter ett "råd" uppe i himlen och har hand om alla de barn som ska komma ner till oss på jorden och att de just då hade ett barn som skulle vara sjukt. De funderade då länge kring vem som skulle klara av ett sådant barn och kunna ge det all kärlek som det förtjänar och då blev vi utvalda. Jag tyckte det var så fint tänkt och jag fick energi av henne att klara ytterligare en dag på sjukhuset. Jag tror att, om det är så, blev även just ni utvalda, för att ni kunde ge finaste Emil all kärlek som han förtjänar. Stor kram till er och er fina son.

Svar: Ja, det är nog så!! Att vi har blivit utvalda att få våra underbara och efterlängtade barn!
Kram till Fina Anna, Oliver och din make!!
Josefina Elma

Malin

Kommentar till inlägget:
Det är alltså inte så många barn som lever med diagnosen, utan som får diagnosen i magen, eller efter födseln.

2013-02-23 @ 10:11:19
URL: http://josefinaelma.blogg.se
Angelica

Nu har jag läst alla delar du skrivit, än en gång massor av tårar och jag slungas tillbaka till dec 2010 då vår Milo kom till och visade den största kärleken man som människa kan få, den från ett barn.
Vi kommer alltid minnas våra fina barn precis som vilken annan förälder som helst.

Det är så fint när man skriver till sitt barn så som du gjort.
Och jag vet att Emil sitter där uppe med Milo och dom andra barnen och känner din/ vår kärlek och så säger dom till oss i drömmen att " vi finns här älskar er och kramar er när det är jobbigt"
<3 <3 <3

Varma kramar till dig/ er
Från en annan T18 mamma.

Svar: Tack så mycket! Så fint skrivet! Blir tårögd! Ja, jag hoppas verkligen att det är så! <3
Kram!!

Josefina Elma

2013-02-23 @ 12:18:21
URL: http://mittanglabarn.blogg.se
Camilla

Så fint att du delar med dig om Emils historia. Du skriver så fint om din kärlek till honom. Jag visste inte att det var normalt att det kunde rinna så mycket fostervatten efter moderkaksprov. Läskigt bara det, och denna oro och väntan! Läste också och Trisomi 18 och blir så arg. Hemska syndrom! Inget barn och föräldrar förtjänar detta lidande. Stor kram

Svar: Tack!!! Ja, det borde inte kunna hända sånt här! Barn ska leva!! Så är det bara!
Kram
Josefina Elma

2013-02-23 @ 13:55:06
URL: http://www.omlivetefter.blogspot.com
En flicka som är stark

Jag beklagar verkligen. Blev så berörd av din text. Jag vet att Emil har det bra i himlen men såklart så saknar han er.

Stor kram!

Svar: Tack så mycket för dina fina ord!! Kram!
Josefina Elma

2013-02-23 @ 16:52:28
URL: http://jessi91.spotlife.se
Sara

Så fint du skriver, men så sorgligt och hemskt öde. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att avbryta sin graviditet och föda ett barn som inte lever eller inte kommer klara sig. Finns inte i min fantasi hur det är.

Kram <3

Svar: Tack så mycket!! Det är det värsta jag kan tänka mig, att ens barn inte får leva! :'(

Kram ♥
Josefina Elma

2013-02-24 @ 08:58:56
URL: http://didrikssonensdilemma.blogspot.com
Sara

Så fint du skriver, men så sorgligt och hemskt öde. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att avbryta sin graviditet och föda ett barn som inte lever eller inte kommer klara sig. Finns inte i min fantasi hur det är.

Kram <3

2013-02-24 @ 08:59:08
URL: http://didrikssonensdilemma.blogspot.com
Camilla

Fy så fruktansvärt :( Men otroligt fint skrivet!

Svar:
Josefina Elma

2013-02-24 @ 20:24:26
URL: http://mirabilibus.blogg.se
Anna

Åh har inga ord, men du skriver så fint, hyllar hans minne. Ni är så starka både du och Emils pappa! Stora kramar

Svar: Tack så mycket för din omtanke och dina fina ord!! ♥ Det värmer mitt hjärta! Kram
Josefina Elma

2013-02-27 @ 03:06:20
URL: http://aofv.blogg.se
Mamma till William och Wilma

God kväll! Känner igen mig i dina tankar i det du skriver..Dok var det andra fel på min dotter som jag aldrig fick träffa mer än lära känna henne i magen. Detta vad dok 08 men det följer med mig varje dag..fick en sån gåva 3 måander efter min son sen ett år och 9 månader efter kom min dotter...Har haft sån gåva efter all sorg man får gåigenom...o det där fostervattens porvet är det värsta jag har varit med om..det är en plåga för det gör så himla ont..finns så många ord att skriva ner men det känns att jag inte skulle orka göra det..är så glad att har två friska barn efter allt man fick vara med om..Håller mina tummar och tår att gåvan snart kommer till er igen och du får gå hela vägen och få vara med om det största gåvan :) stor kram på fina dig.kram kram

Svar: Fina ord! Tack för att du ville dela med dig! <3 Tack!
Josefina Elma

2013-03-20 @ 23:09:47
URL: http://blondis81.blogg.se
Anna Bergström

jag vet knappt vad jag ska skriva. jag bara gråter och gråter. att förlora ett barn är varje förälders allra största mardröm.
du skriver så fint och med så mycket kärlek. Och om Emil fått chansen att få leva på denna jord så låter det som att han fått så mycket kärlek och så mycket värme och omtanke från två väldigt fina föräldrar <3
Jag är ledsen att han aldrig fick chansen, att han aldrig fick bli en liten kille som fick springa och leka med de andra barnen :-/
Och jag är ledsen att ni aldrig fick lära känna ert barn :-(

Svar: Tack så mycket för att du har tagit dig tid att läsa om vår lilla Emil, vår ängel! Blir alldeles rörd och tårögd när jag läser dina fina ord som du skriver till mig! Betyder väldigt mycket! <3 Tusen tusen Tack!
Kram
Josefina Elma

2013-03-21 @ 10:46:42
URL: http://livetmedskorpan.blogg.se
Frida

Jag vet inte vad man skall skriva. så gripande. så många tårar. så fint. du e stark som kan skriva ner detta. såklart faller dina tårar.

styrke kram

Svar: Tack för dina fina ord! <3 Det värmer i mitt mammahjärta att du tagit dig tid att läsa om vår Älskling Emil!
Kram! <3
Josefina Elma

2013-09-04 @ 09:55:17
URL: http://www.mystyle.blo.gg
johanna

Jag finner inga ord. Men jag skickar massa kramar till dig <3 Du är så himla stark.

Svar: Tack snälla du! <3 Det värmer så mycket i mitt mammahjärta att du läser om vår lilla Emil! <3
Kram!
Josefina Elma

2013-10-09 @ 23:53:07
URL: http://nannna.se/
Maria

Stor stor kram till er! Så fruktansvärt! Så fint att ni fick en sådan fin lillebror till Emil!!

Svar: Tusen tack! Det värmer med en sådan fin kommentar! <3
Josefina Elma

2014-01-10 @ 21:30:09
URL: http://MariaSofiaKarlsson.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

josefinaelma.blogg.se

Det var en gång...