Såklart väntade jag till dagen innan fostervattenprovet för att köpa hibiscrub, men det var slut på apoteket, samt på flera apotek i närheten. Vi den här tiden orkade jag inte göra någonting, det var därför jag inte orkat ta mig för att köpa det innan. Jag gick då ner till apoteket på Danderyds Sjukhus, där fanns det hibiscrub. Tvättade mig på kvällen innan och morgonen den 27/11-12. Jag var supernoga, ville inte riskera att minsta lilla bakterie skulle komma in till Dig!

Tisdag 27/11-12. Då var det dags för fostervattenprovet, något som jag aldrig trodde jag skulle göra. Lång nål, spännde och sved mycket i magen en liten stund, annars gick det bra. Din pappa vågade inte titta när de skulle ta provet. Han satt bredvid mig och tittade på Dig på ultraljudskärmen och på mig istället, han ville absolut inte titta på nålen. Din pappa var väldigt imponerad av att jag bara låg där, inte blev nervös, men det ända jag var nervös över var att Du inte skulle överleva denna resa! Spännde även i magen efteråt. Ditt huvud var nu 8 dagar för litet för Din ålder. Kändes lite bra att Du växt på Dig 3 dagar på endast 8 dagar! Gav lite hopp. Niklas var med på fostervattenprovet och tog ledigt från jobbet på kvällen. Inga lyft eller anstränga magmusklerna första två dagarna, om det läcker fostervatten ska man ta det lugnare under fler dagar. Vi fick reda på att sannolikheten nu var 50% att Du hade en kromosomavvikelse. Vilken hemsk siffra. Läkaren berättade även idag att om det inte är någon kromosomavvikelse och istället ett navelbråck så blir det planerat kejsarsnitt på Karolinska Sjukhuset och operation för Dig. Om det är en kromosomavvikelse så är det med största sannolikhet Downs Syndrom, läkaren nämnde några andra, som jag knappt kommer ihåg, men på honom lät det som att det är Downs Syndrom om det är något, eftersom de andra kromosomavvikelserna är så ovanliga. Anledningen att han nämde de andra var att Niklas frågade vad det annars kan vara för kromosomavvikelser. Annars hade läkaren inte nämnt dem.  

Läckte lite fostervatten på dagen. På kvällen var vi på lussebak och middag hos Din morbror och S, helt plötsligt läckte det mycket fostervatten, som läkaren hade sagt kunde hända, tydligen inget tecken på missfall. Jag sprang hem (vi bor 20 meter ifrån varandra) stod i duschen och grät medans det rann fostervatten. Det läckte mycket och länge så vi ringde gynakuten, de rekommenderade vila. Jag var så ledsen, jag tänkte "nu kommer Du inte klara Dig! Nu kommer Du försvinna från mig, bara för att jag gjorde fostervattenprovet!" Efter fostervattenprovet läste jag mina favorit dikter för Dig varje dag! Hoppades på att det inte var någon kromosomavvikelse.

Enligt läkaren skulle vi få reda på torsdagen eller fredagen via telefonsamtal OM Du hade en kromosomavvikelse, kanske till och med hinna få ett brev på fredagen om Du inte hade en kromosomavvikelse. Vi väntade och väntade vid telefonen, på brevbäraren. Varje gång telefonen lät, så fick jag en klump i magen. På fredagen hade vi inte fått något svar. Jag åkte upp till Din mormor och morfar i Norrtälje under helgen, eftersom Niklas jobbade hela helgen. Niklas kom till Norrtälje på söndagen och vi bakade lussebullar, pepparkakor och ett jättefint pepparkakshus. Då var jag en orolig gravid tjej, men Du levde i alla fall i min mage då. ❤ ❤ ❤ 

På måndagen 3/12-12 kom inget brev, telefonsamtalet trodde vi att vi borde få innan 17.00 så efter klockan fem slappnade jag av lite. Niklas åkte in till stan för att gå på bio med sina arbetskamrater, jag var så ledsen att han åkte iväg. Jag vet inte om det var för att jag innerst inne visste att det var något ”fel”. Måndagen den 3 december 2012 klockan 17.58, ensam hemma får jag ett samtal från hemligt nummer, tror och HOPPAS att det är från min mormor som också har hemligt nummer, men tyvärr var det ett samtal från läkaren på Läkarhuset Odenplan. Fick då reda på att Du hade en kromosomavvikelse, trisomi 18, Edwards Syndrom. Läkaren förklarade i korthet vad det innebär, att Du inte är livsduglig, det är inget man vill höra om sitt barn! Att Du inte skulle kunna överleva i mer än ca 2-3 månader efter födseln, OM Du ens skulle klara av hela graviditeten. Det är även vanligt att barn med trisomi 18 dör under förlossningen, får de inte orkar med de starka värkarna. Även vanligt att man får ett tidigt missfall eftersom barn med trisomi 18 inte är så starka. Läkaren ville prata lite mer med oss, så han skulle ringa upp efter en stund så Niklas skulle hinna komma hem. Jag ringde Niklas och berättade, sen ringde jag Din mormor och morfar, jag grät så mycket att det gjorde ont i ögonen, det kändes som att de skulle pressas ut. S kom hem till mig direkt, kramade mig länge...Sen kom Niklas och Din morbror... Läkaren ringde tillbaka efter ca 1 timme och pratade med oss. Han tyckte vi skulle smälta all information till dagen därpå, så skulle han ringa upp igen på tisdagen 4/12-12. Din mrobror och S bjöd på mat, orkade knappt äta nått.

 

Ditt namn vid barnkullen, Danderyds Kyrka.