Beslutet
Beslutet att skriva om allt som hänt Dig och oss på facebook var först svårt, men sen blev det så enkelt. Jag ville skriva om det, mer gärna än Niklas. Jag ville att Niklas skulle tycka det var ok, eftersom vi är två om det. Att skriva om det är en del av processen, att bearbeta all sorg. Nu i efterhand så har vi inte ångrat oss, inte för en sekund!
Anledningen till att det först tog emot att skriva om Dig, var att jag kände mig så värdelös, att jag inte kunde ge Dig livet och att inte kunna ge Niklas ett friskt och levande barn! Att jag var hon med ett barn med en kromosomavvikelse. Det var så jag kände då, så misslyckad, men nu skäms jag att jag ens tänkte så. Jag är så stolt över Dig Emil!! Hoppas du känner det!! ♥ ♥ ♥
När jag en dag satt och läste andra änglamammorsbloggar så blev min känsla starkare, jag vill berätta om Dig, Emil, för alla!
Läste Jennys blogg, där hon skrev om hur hon håller sin ängel Maxs minne vid liv genom att prata om honom. Det var så fint skrivet och det är precis så jag känner! Så jag vill Tacka Jenny för att hon hjälpte mig att finna styrkan!! ♥
“I will tell your story if you die
I will tell your story and keep you alive” (Laleh)
Du är aldrig misslyckad och värdelös! Speciellt inte när du haft gåvan att få bära ett barn i dig. Emil är med all säkerhet stolt över att ha dig som mamma, och jag är stolt över att ha en så stark, fin vän, som har klarat att ta sig igenom allt detta, och fortfarande har förmågan att orka bry sig om andra. Dessutom är du modig som delar med dig av Emils berättelse!
Kramar från mig i Göteborg
Du och Niklas är de finaste föräldrar som Emil kunnat få och jag tycker att ni ska känna er stolta över det. Att berätta i skrivande form gör säkert gott för dig kära dotter men jag hoppas att du vet att jag alltid finns för dig när du vill berätta eller bara prata lite. Lunch på måndag? Du och jag!
//Kramkram
Fina starka Malin! Vad fint du skriver och vilket privilegium att få följa det. Jag önskar dig allt gott. Vi saknar dig på gamla jobbet. Kram från Karin
