Idag på eftermiddagen har jag och Arvid varit i Täby Centrum och ätit lunch med Moa, en klasskompis från sjukgymnastutbildningen. Det var väldigt trevligt. En person som vet betydelsen av att bara säga hej och höra av sig när andra har det jobbigt och är i sorg. Vi hade inte hörts sen utbildningen (tror jag) och sen när Emil gick bort så hörde hon av sig och det betydde väldigt mycket för mig. Många tror att de stör eller att de inte vet vad de ska säga, men att bara höra av sig är fint nog. Och även att det gått snart två år så är det fint att få prata om det vi har varit med om.