Vårt osynliga barn
”Märkligt att man kan sakna någon
så ofantligt mycket.
Någon som egentligen aldrig tidigare
existerat.
En gång var det bara du och jag,
samma som nu.
Men något hände däremellan,
du blev far och jag blev mor.
Nu är det bara du och jag
och ett osynligt barn.
Om någon ser oss
komma gående, sida vid sida,
ser de inte det skrattade barnet
vi håller i handen mellan oss.
Vi är föräldrar
som bär vårt barn inom oss,
osynligt för världen”.
(Okänd, hittar ej författaren)
<3 fin!
Så fint :)
Den är så fin! Och det stämmer så väl <3