Att utmana ödet...

Förra veckan hade jag en dipp, då jag inte alls mådde bra, den varade ungefär tre dagar, upp och ner, men mest ner. Bland annat när jag försökte plocka iordning här hemma, samtidigt som jag lyssnade på Emils musik, då bröt jag ihop. Det gick inte. Allt kändes hopplöst. Jag kommer aldrig få hålla Dig igen Emil!!  ❤  ❤  ❤
 
Idag kände jag innan att jag nog skulle orka att fixa lite här hemma, men att jag innan lyssnade på flera av Emils låtar var att utmana ödet. Men jag klarade det! Jag klarade av att lyssna på musiken igen, har inte vågat sedan förra helgen då jag mådde så dåligt. Kändes konstigt eftersom jag alltid kunnat lyssna på musiken innan. Så klart att jag gråter, men inte på samma sätt idag som förra helgen. Jag tycker i alla fall att jag kan vara ledsen och gråta på olika nivåer. Jag märker skillnad på hur det är nu, jämfört med första tiden efter Du lämnade oss. Men det gör fortfarande för ont för att förstå vad som har hänt!   
 
Jag saknar Dig så Emil! 
 
En av Dina låtar är: 
 
Handens fem fingrar - Lisa Nilsson
 
 
 
 
 
Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

josefinaelma.blogg.se

Det var en gång...