Tusen Tack ♥
Jag valde att inte skriva om det men pratar gärna om allt som man fick tyvärr vara med om med er andra som har varit i samma sitvation eller någonär samma...Det värsta man kan vara med om är när man mister sitt barn..
Om du vill prata mera ostört eller provat så kan vi alltid mejla.Ha en fin söndag..kram kram
Har läst din blogg nu ikväll och fått torka många tårar.
Så orättvist att ert barn inte fick chansen att leva med de bästa möjligheterna!
Jag och min sambo fick ett missfall i november 2011 och det är fortfarande svårt att tänka på och förstå. Även om den lilla bebisen inte mådde bra vill man ju inget annat än träffa sitt barn.
I alla fall, nu sitter jag i soffan med en liten sovandes Ebbot 2 månader gammal.
Så håll ut och kämpa på, någon snart kommer ni bli föräldrar till Emils lillebror eller lillasyster. Kram!
Ja den filmen var otroligt stark att se. Men se den hemma där du kan gråta utan att behöva bry dig om en massa andra runtomkring. För gråta kommer man göra. Inte bara några tårar som rinner utan det är störtböl som kommer. Jag satt hemma, osminkad och såg ändå helt förstörd ut i ansiktet efteråt så jag är glad att jag inte såg den på bio. Hade varit lite pinsamt att komma ut och se ut som en panda runt ögonen efteråt ;)
Hej!
Jag har också läst din historia och fällt många tårar. Du har ju varit med om en riktig mardröm:(.
Kramar till dig!
Så fint att ni skriver på ljusen. Där fick jag ett tips. Tack!
Vet inte om du läst dennes blogg.
http://mandyyss.vimedbarn.se/
Hon har iallafall upplevt samma som du, det kan ju vara skönt att veta att du inte är ensam. Att de finns fler som världen är så fruktansvärt orättvis för!
Kram
Tänker verkligen på dig när jag läser om Emil! Livet är verkligen konstigt! Och det händer såna saker som man inte kan ro för, vilket är så hemskt. Krama om dig! <3
Har suttit och läst bloggen ett bra tag nu och kan inte sluta gråta. Fy vad världen är orättvis och hemsk ibland. Du är verkligen stark som klarar av allt du gått igenom. Mångamånga kramar <3
Nåååh, massa styrkekramar å kärlek till er ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Jag har suttit och läst lite i din blogg med tårarna rinnandes och vet inte riktigt vad jag ska säga, jag lider så när jag läser allt. Kan inte ens tänka mig smärtan och sorgen!
Ändå vill jag skriva ett par rader, känner inte att det bara går att klicka förbi..
Jag tror att eran prins har det bra nu uppe med sina ängla vänner och jag tror att ni får träffa honom igen när tiden är kommen, men då som en frisk och glad liten pojke! Kramar