Denna onsdag har avslutats med onsdagsklubben! Då träffar jag några av mina fina nyfunna vänner, även de änglamammor. Alltså är onsdagar något jag alltid ser fram emot. Speciellt lyxigt är det att C lagar god mat till oss så vi blir mätta och belåtna.

 

Fick ett sms när jag var påväg från jobbet: 

C: "Har du slutat?"

Jag: "Ja, är påväg"

C: " Då börjar jag med maten"

Jag: "Nice"

 

Min kära sambo har mycket att lära ;) 

 

Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Avslutar med att titta på Sveriges Mästerkock. 

 

Det som är extra skönt när man träffar andra änglamammor är att man kan prata om allt möjligt. Ibland när jag pratar med andra människor så tänker jag ofta att nu tror de att jag har glömt, nu tror de att jag mår bra, bara för att jag just då inte gråter, eller kanske till och med skrattar. Det är jobbigt att behöva tänka så. Därför är det skönt att verkligen få slappna av och kunna skratta utan att ha de tankarna hos sig. För jag vet att de förstår, jag vet att de vet att jag aldrig kommer glömma. De vet att jag inte mår bra, utan just nu mår jag ok, det är mitt nya svar på frågan "Hur mår du?" 

 

För övrigt så är den frågan så jobbig tycker jag. "Hur mår du?" "Vad tror du?" tänker jag ibland (beror självklart på vem som frågar). Det är en fråga man ställer som en del av ett samtal, en fråga man förväntar sig ett visst svar till, och det svaret kan jag inte ge. Just nu mår jag bara ok (som bäst), men såklart det beror på vem som frågar, hur djupt ska man gå? Ett annat svar jag har på den frågan är "Det är som det är". Ett luddigt svar som kan tolkas som man vill.

Men jag kommer på mig själv med att ställa den frågan, vanemänniska som man är.