”Var inte ledsen lilla mamma

jag var tvungen att gå.

Den dagen det hände

slutade mitt hjärta att slå.

Älskade pappa mitt liv blev så kort.

Ta hand om varandra när jag flyger bort.

Jag vet att ni gråter och det finns ingen tröst.

Men lyssna till ert hjärta och

ni kan höra min röst.

Jag finns inte bland er

men jag finns ändå.

Jag hör era böner och

älskar er så”

Det här är en av alla fina dikter som jag har samlat bland Emils saker! Jag tycker den är lite extra fin!