Det namn vi bestämde oss för först var Emilius, långt innan vi bestämt hans tilltalsnamn. Det var hans påhittiga gudmor Karolina som kom på det. Innan vi visste om det var en pojke eller flicka som vi väntade så hade vi bestämt att om det blir en flicka så ska hon heta Magnolia i andranamn. Anledningen till det är att förra julen efter Emil försvann från oss fick jag en tvål av Karolina som doftade Magnolia, och hon berättade så fint vad hon förknippade det med. Sen betyder magnolia "jag söker lyckan i naturen" och det stämmer så bra när man går till barnkullen, bland naturen så är jag där för att vara med Emil, ett av mina barn, min lycka. Emil kommer från namnet Emilius, vilket känns som en fin gest mot Arvids storebror. 

 

Stig hette min farfar, som jag kommer ihåg som en snäll, rolig och fin människa. Och så är namnet så fint! :) 

 

Arvid hade jag på min relativt långa namnförslagslista. Ja, alltså lång om man jämför med Niklas, som hade ett namn på sin lista. Det namnet var Filip. Men ungefär sex veckor innan BF så tyckte Niklas att Arvid var fint! Men vi hade våra förslag och bestämde oss inte förens han var ute. Men ju närmare vi kom BF desto mer kände i alla fall jag att Arvid var nog det namnet det skulle bli.